Investera i råvaran Uran?

Analysen publicerades av: Max Henrikson 10/02/2017

Introduktion

Johan Isaksson tog under 2016 upp ett intressant case i Börspodden. Caset var ett klassiskt Supply/Demand case och gick kortfattat ut på att dagens kärnreaktorer förbrukar mer Uranium än vad som tas upp ur världens alla gruvor. Demand>Supply leder i slutändan till högre priser.

Här är caset i korthet

Priset på Uranium toppade ur 2006 på drygt 130 USD / pound och har sedan dess dalat. I december 2016 var priset nere på 18 USD / pound. Investeringscaset bygger på att vändningen torde vara nära, speciellt då produktionskostnaderna, alltså kostnaderna för att gräva upp och anrika uranet i många fall nu överskrider spotpriset på Uran. Det som gör detta supply/demand case något svårare att greppa är dock att USA och Sovjetunionen sedan andra världskriget och fram till slutet av det kalla kriget rustade upp och tog fram stora mängder uran för att tillverka kärnvapen. De stora reserver som togs upp under dessa årtionden har sedan dess sakta förts tillbaka ut i marknaderna och har tillgodosett gapet mellan supply och demand sedan Sovjetunionens fall. Nu sägs dessa reserver snart ta slut och gapet måste slutas mellan supply och demand. Samtidigt växer efterfrågan för uran, framförallt från Kina och Indien. Frågan är bara om vi bottnat ur eller inte.

Ovanstående bild visar spotpriset över 10 år, fram till december 2016

Jag fick upp mina ögon för detta case då jag har stort förtroende för Johan Isaksson i Börspodden, men jag känner att jag måste sätta mig in mer för att kunna hålla possen över tid och ha conviction att köpa mer vid en eventuell nedgång. Nedan går jag igenom investeringscaset närmare.

Grafen ovan visar hur produktionen av Uran satte igång i samband med det andra världskriget, medan den civila efterfrågan kom först under 60 talet. Det stora tomrummet mellan supply och demand som funnits sedan 1990 har avhjälpts av tidigare överproduktion och stridsspetsar som avvecklats.

För att förtydliga: den gröna massan (utbudet) ovanför den röda linjen  (till vänster) utgör överproduktionen fram till 1990. Detta lager har sedan dess används för att fylla gapet mellan den röda efterfrågelinjen och det gröna utbudet. Bara genom att använda ett snabbt ögonmått ser vi att en majoritet av det tidigare överutbudet måste ha används upp mellan 1990 och idag.

Produktionen av ny uran gick på lågvarv fram till 2003, då underskottet blottade sig och uranpriset började röra sig uppåt. Flera nya prospekteringsprojekt sattes igång men det tar lång tid innan nya gruvor kan sättas i drift. Prisökningen för uran pågick under ett par år, varpå ännu fler gruvor snabbt startades upp. Bubblan sprack till sist 2007 och den nya produktionskapacitet som tillkom fram till att bubblan sprack har pressat priserna fram till idag. Krisen i Fokushima 2011 har dessutom satt ytterligare press på uranpriset då efterfrågan från Japan delvis ströps när man pausade mycket av sina kärnkraftverk post 2011.

Nedan ser vi priset på uran i USD under de senaste 30 åren och bubblan 06/07 sticker tydligt ut.

Nu är alltså spotpriserna nere under produktionskostnaderna för många producenter och marknaden har genomgått något av ett stålbad under senaste år där många nystartade gruvor tvingats stänga igen.

På nuvarande nivåer ($25/ pound) kan endast drygt 30 000 ton Uranium produceras med vinst årligen, vilket knappt motsvarar hälften av dagens årliga efterfrågan.

Nedan ser vi produktionskostnaden på Y axeln och kumulativ produktion på X axeln. För att producera i nivå med dagens efterfrågan på dryga 70 000 ton borde alltså jämviktspriset ligga över $45/ pound.

Ovan ser vi som sagt vilken kostnadsnivå olika producenter har och hur många ton vi kan producera lönsamt givet en viss kostnadsnivå. Grafen är förvisso 7 år gammal men den är fortfarande relevant. 

Vi ska dock ha i åtanke att det fortfarande strömmar in en del Uranium från USA/Rysslands gamla krigsförråd, men denna del är numera sinande och snart måste en jämvikt hittas mellan utbud och efterfrågan.

Nedan ser vi en graf över var utbudet kommer ifrån idag och vart det måste komma ifrån i framtiden. 

Vi ser i grafen även det överutbud (grönt område ovanför demandlinjen) som funnits sedan bubblan sprack 2007. Enligt ”World Nuclear Association” bör efterfrågan komma ikapp utbudet nu under 2017, men detta är såklart svårt att uppskatta.

Aktuellt för uranpriset

Sedan årsskiftet har faktiskt en del spännande händelser inträffat. Kazakstan, som är världens ledande uraniumproducent, bestämde i Januari 2017 att man under året ska minska produktionen med 10% mot tidigare planerade nivåer. Minskningen motsvarar 3% av global produktion enligt en artikel från world nuclear news och har satt fart på tillgångspriset.

Uranpriset har studsat upp 50% bara sedan årsskiftet, men om vi zoomar ur ett par år är dagens priser (runt 25$/pound) mycket låga och caset är fortfarande intakt.

Framtiden för uranium

Enligt flera rapporter bör efterfrågan för uranium öka med 30-50% mellan 2015 och 2030. Detta är såklart svårt att sia om då vi inte vet hur snabb utvecklingen av förnyelsebar energi går. Inte heller vet vi hur produktionskostnaderna kommer påverkas inom de närmsta 15 åren, eller huruvida vi återigen kommer drabbas av kärnkraftsolyckor/terrordåd som leder till rädsla och minskad efterfrågan.

Jag tycker dock att det finns en klar uppsida på runt 100% över 1-2 år och en begränsad nedsida trots den stora osäkerheten och svårigheten att greppa hur utbud och efterfrågan kommer utvecklas över tid.

Investera i uranium.

Jag har under senaste månaden valt att investera ca 7% av portföljen i detta Case och jag har valt ETF:en URA, som handlas i USD och innehåller 23 bolag, som alla är aktiva inom uranbrytning, förädling eller prospektering och således vinner på ett högre spotpris. Denna ETF bör därför korrelera väl med spotpriset och man får dessutom tillgång till den utdelning som delas ut av portföljinnehaven.

Notera att Priset för denna ETF inte är detsamma som spotpriset för Uran i USD mätt

Vilken kontoform bör man använda sig av?

Som med alla andra utdelande utländska innehav bör man köpa URA i en kapitalförsäkring, vilket är fördelaktigt ur en skattesynpunkt jämfört med att ha innehavet i en ISK. Egentligen spelar det ingen roll men om du får utländska utdelningar i en ISK måste du själv krångla med deklarationen för att få tillbaka den källskatt om 15% som alltid dras. Har du istället innehavet i en KF kommer din nätmäklare hjälpa dig att få tillbaka skatten inom sinom tid. Valet är enligt mig självklart…

För att vara öppen med mina egna investeringar har jag nu köpt URA för drygt 30 k, eller 7% av portföljen. Jag har för närvarande en del kontanter, så det finns även utrymme att utöka possen i takt med att jag läser på mer och lär mig marknaden bättre.

Råvaror och framförallt Uran är nytt för mig och jag inser att jag är ute på djupt vatten, är det någon annan därute som försökt fördjupa sig?

Kommentarer och feedback uppskattas!