Om oss

Vi är två bröder som har ett stort aktieintresse gemensamt och bloggen är tänkt vara en mötesplats där vi kan samla och diskutera idéer. Ni hittar oss även på Twitter: @maxhenrikson2 @jesperhenrikson

lördag 5 januari 2019

Bokslut 2018


Bokslut 2018. Max Henrikson 2019-01-05

2018 blev ett dåligt investeringsår. Portföljen slutade på -4,5%, men genom ett högt nettosparande landade resultat på 227 145 kr, viket är mitt bästa år hittills. Vi ska grotta ner oss i siffor längre ner, men först lite personliga reflektioner.

Träning och resor

På det privata planet blev 2018 ett riktigt bra år, med mycket träning och resor. Under året har jag bland annat hunnit med att semestra i: England, Spanien, Italien, Grekland, Israel, Singapore och Thailand. Sommaren var fantastisk och spenderades i Göteborgs skärgård och i Skåne fylld med bad, grill och golf. Träningsmässigt har jag lagt mindre tid på tyngdlyftning. Jag har sprungit rekordmycket men framförallt har 2018 varit året få jag blev besatt av passen på gymmet. Body Pump och Body Attack är favoriterna just nu men det finns flera roliga högintensiva pass. Kroppen känns super och precis som med joggning blir passen roligare och roligare för varje gång.  Just att träna i grupp till musik är något speciellt som fler killar borde testa. Vidare har jag på allvar börjat spela Padel regelbundet och det kommer jag fortsätta med.

Finansböcker och poddar

Jag har tyvärr inte läst lika mycket som jag önskat.  Totalt har det blivit 7 finansböcker. Av dessa var de tre bästa enligt mig:

·       The little book of sideways markets – Vitality N Katsenelson
·       One up on wall street – Peter Lynch
·       The Outsiders – William N Thorndike

Som vanligt har jag lyssnat på mycket finanspoddar, såväl svenska som amerikanska (totalt 5-10h i veckan) och mina två favoriter är:

·       Börspodden
·       Kvalitetsaktiepodden

Även EFNs börslunch ska nämnas som en stor inspirationskälla.

Börsåret

Börsåret 2018 blev en besvikelse och landade på -4,74%, vilket är aningen sämre än jämförelseindexet Six Portfolio Return Index, som landade på -4,41% för året. Generellt har mitt börsår karakteriserats av riktigt stora rörelser i mina innehav:

Påverkade mest positivt
·      Avensia (+43%)
·      Cherry (+50%)

Påverkade mest negativt
·      Protector (-46%)
·      Pandora (-61%)
·      Leo (-53%)

Som sagt, stora rörelser… nedan visar jag årsutvecklingen mot index.













Nedan lägger jag lite tid på att gå igenom mina största misstag, då de ofta är de mest lärorika:

Det största misstaget jag har gjort under året är nog att jag inte sålt bolagen som gått dåligt. Jag sitter fortsatt kvar med både Protector, Pandora och Leo i portföljen för efter varje negativ nyhet/rapport har aktierna gått ner och när jag räknat på casen igen har de sett fortsatt köpvärda ut givet den nya lägre kursen. Man ska dock inte underskatta momentum, samt att en dålig nyhet ofta följs av flera. Både 2018 och tidigare år har jag hållit kvar i loosers under för lång tid. Kanske är detta för att jag ser mig själv som långsiktig, men jag kan helt klart bli bättre på att sälja direkt när mitt investeringscase spricker, snarare än att hålla kvar och omformulera caset. Nedan går jag igenom mina sämsta investeringar för året:

Pandoras tillväxt har avtagit och till och med minskat i år. Även marginalen har kommit ner. Det är ingen kollaps vi snackar om men aktiekursen har totalt havererat. 

Utvecklingen för bolaget visas nedan:











Jag köpte Pandora under hösten 2017 – inte för att det var ett bra bolag jag ville äga på sikt, utan för att det såg billigt ut med P/E kring/strax under 10 och jag trodde på en uppvärdering. Drygt ett år senare sitter jag fortfarande kvar med Pandora och uppvärderingen kom aldrig… Bolaget har gått dåligt och värderingen har gått från ”billigt till billigare”. Jag tycker bolaget är ännu mer attraktivt värderat idag (P/E 5,5 på rullande 12 månader) men köper inga fler aktier. Tiden får väl utvisa om det är billigt nu eller om det fortsatt är en value trap. En lärdom jag dragit är att det är svårt att veta när man ska sälja ett bolag som man endast köpte för att det såg billigt ut. Går värderingen ner blir det lätt att man blir sittande (eller köper mer) i ett innehav man egentligen inte ville äga på sikt.

LEO har gått från att vara älskad till hatad. Bolaget har dock utvecklats ganska bra; omsättningen och resultatet är upp 80, respektive 40% till och med q3, men tillväxten verkar ha mattats av mot slutet och man har haft en del regulatoriska problem i UK, vilket är en stor marknad. Utöver LEOs specifika problem har hela sektorn värderats ner. Som vanligt är det farligt att köpa bolag som är ”priced for perfection” och det är kanske lärdomen här.  LEO är inte längre den i särklass starkast lysande stjärnan i sektorn, men jag tycker fortfarande att LEO är köpvärt och att reaktionen varit överdriven. P/E talet har mer än halverats under året och P/E 17 på rullande 12 för ett extremt snabbväxande och konjunktursoberoende bolag som LEO känns minst sagt rimligt även om den regulatoriska risken bör prisas in med lite rabatt. Innehavet är inte lägre särskilt stort och är numera endast en del av en större korg av iGamingbolag.

Protector var årets överlägset största sänke. Bolaget utgjorde över 20% av min portfölj vid ingången av 2018 och nedgången har varit förödande för portföljutvecklingen. Försäkringsverksamheten har under året blivit olönsam, samtidigt som den investerade floaten påverkats negativt av den generella börsoron. Jag har dock fortsatt förtroende för ledningen och bedömer lönsamhetsproblemen som övergående under 2019. Protector fortsätter att vara en hörnsten i portföljen även efter raset, men de måste leverera under 2019.

Ett annan dålig investering under året var Cinnober, men jag lärde mig i vart fall en del. I grunden gillar jag inte att investera i olönsamma bolag, men jag gjorde ett undantag för Cinnober och började bygga upp en position under inledningen av året. Cinnober har ett stort och lönsamt verksamhetsområde. Med kassaflödena från denna del, samt med hjälp av en nyemission man gjorde under 2017 finansierar man en rad mindre, men spännande ”startups” inom fintech som ryms inom koncernen. Dessa startups hade varierande mognadsgrad vid starten av 2018, men min tes var att:

1.      Huvudverksamheten skulle fortsätta att leverera stabila och långsamt växande kassaflöden
2.      Minst en av övriga startups skulle bli lönsamma under 2018

Summan av delarna hade mycket värde som inte syntes i värderingsmultiplarna och min tes var helt enkelt att värdet i dessa delar skulle synliggöras efterhand som delarna växte och blev lönsamma/såldes.

Efterhand som rapporterna kom in under våren/sommaren visade det sig att huvudverksamheten, som skulle finansiera resterande delar, fått lönsamhetsproblem och till råga på allt utvecklades övriga delar inte lika snabbt som jag hoppats. Mitt Case höll inte längre och jag sålde mina aktier och realiserade en förlust på drygt 30% efter Q2 rapporten i augusti. En vecka senare la Nasdaq bud på Cinnober och senare under hösten höjde man detta bud…  Det som kunde blivit en av årets bästa affärer blev en katastrofaffär, men jag känner ändå att jag sålde av rätt anledningar och jag stärktes ytterligare i min övertygelse om att köpa lönsamma bolag. Detta blev även en av de större lärdomarna för året.  Även om ett bolag sitter på en värdefull kompetens eller tillgång är det extremt jobbigt att hålla kvar i bolaget som inte presterar. Speciellt när risken för nyemission börjar bli påtaglig. Läxan är att jag ska hålla mig till min strategi och köpa lönsamma bolag som växer till ett rimligt pris. Ett bolag med växande kassaflöden har tiden på sin sida och man kan som aktieägare känna sig bekväm i att vänta. Ett bolag som blöder pengar har tiden emot sig och det blir mentalt påfrestande att äga aktien.

Ett avslutande misstag är att jag sålde alla mina Amhult2 på den absoluta botten i januari 2018. I detta fall gillade jag fortfarande caset när jag sålde, men efter att ha köpt en lägenhet i Stockholm kände jag mig tvungen att göra mig av med allt bostadsrelaterat i portföljen. Även i detta fall känner jag att anledningen till försäljningen var ok, även om jag missade en uppvärdering på drygt 30% under året.

Mitt enskilt största positiva bidrag till portföljen var Avensia, som steg med 43%. Avensia är fortsatt det (överlägset) största innehavet och den höga värderingen (P/E 35 på rullande 12) sjunker snabbt de närmsta åren om jag får rätt i mina estimat. Givet mina estimerade earnings och P/E 30 på 2020 borde aktiekursen kunna tredubblas på två år. 

Min kanske bästa och mest vältajmande affär var att jag under hösten, när baissen var som störst kring iGamingbolagen köpte en korg av desamma, bestående av Net Gaming, Catena Media, MRG, Enlabs och Global Gaming. Utöver dessa aktier hade jag redan Cherry (här minskade jag lite till förmån för resten av korgen) och Leo (som redan blivit ett litet innehav efter tappet). Tajmingen för dessa inköp blev i det närmsta perfekt och sen inköpet har hela korgen stigit med ca 30% och två av innehaven har fått bud. Jag har nu sålt av bolagen som fått bud, men jag har köpt till Kindred och ökat i affiliatebolagen, då dessa lär dra störst nytta av avregleringen i USA.  

Nedan är min aktieportfölj per den 2018-12-31


Totalt är det 18 innehav, men jag ser mina sex iGamingbolag som ett större bet, så vi kan snarare se det som 13 innehav. Vidare har jag ett gäng mindre bolag kring 2%. Dessa är till största del slattar som blivit över eller bevakningsposter som jag inte köpt mer av. Ambitionen är att innehaven ska minska till antal, så ett par av de mindre ryker kanske i en kommande vårstädning.

En fokuserad portfölj bygger dock på att jag känner mig bekväm med storleken på innehaven. Det senaste året har inte investeringarna fått tillräcklig tid för att jag ska kunna skaffa mig tillräcklig conviction för att öka storleken på innehavet. Ett mål med 2019 är definitivt att lägga mer tid på nuvarande och nya case, för att öka conviction och därmed size på mina innehav.

Det var börsdelen, nu vidare till min ekonomi i helhet.

Siffror och nyckeltal

Årets resultat landade på 227 145 kr, trots ett negativt börsår. Jag är fortfarande ung har fördelen att kunna spara mkt. Nettosparandet är därför fortsatt den viktigaste faktorn i mitt värdebyggande, även om portföljen blir viktigare och viktigare. Nedan bryter jag ner årets resultat i olika beståndsdelar.










Vinsttillväxten blev endast 8% och jag hoppas på ett bättre 2019, där jag får lite skjuts från portföljen. Avkastningen på kapitalet (ROE) blev 33% och jag bör kunna hålla mig över 30% under ett par år till, men i det långa loppet kommer ROE alltmer spegla utvecklingen i min aktieportfölj. Soliditeten har arbetats upp genom amorteringar, samt genom nettosparandet. Idag har jag endast bolån, vilka amorteras av löpande, men efterhand som soliditeten förbättras kommer jag vara öppen för att belåna portföljen eller ta lån för att investera i onoterade bolag. Detta givet att tillfället är rätt såklart.

Nedan visas en sammanställning av nyckeltalen sedan jag påbörjade mina sammanställningar.








Både nyckeltal och årets resultat kommer från min balansräkning. Jag gör årligen en privat BR och i år även en gemensam koncernbalansräkning för mig och min sambo. Detta är ett fantastiskt sätt att utvärdera året och se hur mycket man sparat (årets resultat). Det blir dessutom en morot att spara extra mycket!

Jag tycker det öppna och ärliga utbytet med andra spar- och aktieintresserade via bloggen och på twitter ger extremt mkt, så jag kör med öppna kort och visar alla siffror. För extremt rika individer kan sammanställningen nedan bli lite osmaklig och det finns dessutom påtaglig risk för att bli utsatt för brott. Jag känner dock att jag har ett par år dit och kör därför på med mina publika siffror. Förhoppningsvis kan det inspirera fler att min ekonomi är ganska ”normal” i relation till andra sparprofiler.


Balansräkning





















Har du tagit dig ända hit är jag imponerad, då inlägget blev på tok för långt.

Nu hoppas vi på ett bra år fylld med lärdomar och hög ROE!

Mvh, Max 



torsdag 27 december 2018

Reflektioner och sammanfattning av börsåret 2018


Av: Jesper Henrikson

2018 har för mig varit ett mycket speciellt börsår med mycket större enskilda kurshändelser än vad jag tidigare varit van vid, framförallt stora kursrörelser nedåt. Men förutom katastroferna har jag också haft några fullträffar och i övrigt ganska så stabil utveckling. På det hela taget slutar portföljen på +8,2%, vilket jag är stolt över med tanke på att börsen som helhet gått svagt och är, med en börsdag kvar för året, -4,4% (SIX Portfolio Return Index). Totalt en överavkastning på 12,6% mot index alltså.


Syftet med detta inlägg är att utveckla mig själv som investerare genom att synliggöra vad i mitt agerande som ger förutsättningar till goda resultat och vad som överlag drar ned mina resultat. Jag ska därför vara så transparent och ärlig som bara möjligt för att på så sätt följa upp mina beteenden om ett år och även längre fram.

Först av allt tänkte jag klargöra vad som bidragit på positiva, respektive negativa sidan. Siffrorna för nedanstående aktier är utvecklingen under den tidsperiod som jag hållit respektive aktie (några håller jag fortfarande).

Största positiva bidragen:
  • Avensia, +33% 
  • Cherry, +60% 
  • Admicom, +40% 

Största negativa bidragen:
  • Leo, -60% 
  • Pandora, -45% 
  • Protector, -45% 

Jag tänkte dela upp mina reflektioner i vad jag har gjort bra, vad jag ska göra mer av, vad jag kan utveckla framöver, samt vad jag ska sluta med helt och hållet.

Bra
Först och främst ska sägas att jag är väldigt nöjd med årets resultat. +6,3% i sig är inget märkvärdigt men att slå index med omkring 14,1% på ett år är det bästa resultat jag lyckats med under mina sex år på börsen hittills.


Jag har blivit bättre på size management
Det första jag vill lyfta fram som en stor framgång är att jag utvecklat min size management, dvs portföljallokering utifrån conviction. Då jag under året känt mig allt säkrare och övertygad kring några av mina innehav har jag i allt högre utsträckning vågat ta rejäl size i dessa. Detta har också spelat ut sig mycket fint då mina under året två största innehav också varit de som utvecklats allra bäst. Först ut var Avensia som jag låg med ca 18% av portföljen i när aktien låg omkring 8kr, för att sedan sälja en stor del vid 13,60kr. Näst ut var Cherry som utgjorde ca 20% av portföljen när aktien stod i 52kr i början av oktober. Halva innehavet åkte sedan ut omkring 75kr och resten åkte sedan ut efter budet strax under 87kr.


Min conviction i Cherry är något jag eftersträvar i alla mina case – och är stolt över i detta fallet

En annan del av size management är att skala upp ett innehav (där fundamenta är intakt) i nedgång och skala ner ett innehav (med oförändrad fundamenta) vid uppgångar. Dessutom kan det innebära att sälja ett innehav helt och hållet som är övervärderat. Just det sistnämnda tycker jag fortfarande är svårt, framförallt i de bolag som jag verkligen kan utan och innan. Just för att jag lagt så pass mycket tid till att läsa på om bolaget kan det kännas svårt att släppa aktien helt och hållet. Känslan som jag upplever här är att den kunskap som jag byggt upp helt plötsligt blir värdelös, vilket drar ner min förmåga att agera helt rationellt.

En sista del av size management som jag gjort bra är att, i de fallen jag är övertygad om fair value för en aktie, swing trade:a kring detta värde. Detta har jag främst gjort i Avensia som under en längre tid pendlat mellan 10,60-12,50kr. Ett viktigt tillägg är att jag aldrig ser själva agerandet som trading, utan snarare att jag vill skala upp när det är billigt och skala ner när det är dyrt.


Under året har jag känt mig väldigt säker på vad ett rimligt värde på Avensia är och har då försökt handla fram och tillbaka kring detta värde

Jag har undvikt case där jag inte förstått verksamheten
Det vanligaste sättet för mig att hitta nya case är via inspiration från andra duktiga investerare. När ett nytt tips på bolag dyker upp vill jag först förstå verksamheten, sen screena igenom värderingen innan jag bestämmer mig för att läsa in mig mer på djupet. Regeln jag vill efterleva är att inte vill investera i bolag där jag inte riktigt förstår affären eller affärslogiken. Detta är dock lättare sagt än gjort och det har hänt mig många gånger att jag köpt in mig i bolag enbart för att en riktigt duktig investerare gått in i bolaget.

Även detta året har case av denna typ dykt upp och som inom ”finanstwitter” blivit heta, trots att verksamheten varit svår att förstå – framförallt om man vill förstå sig på siffrorna och på så sätt kunna skapa sig en uppfattning av hur marginalen kan komma att utvecklas framöver. Två sådana case som kommit upp på min radar i år är Cinnober och Edgeware. Många riktigt duktiga investerare, som jag har stort förtroende för, hade gått in i dessa bolag och jag förstod grundteserna för att aktierna skulle bli klockrena case. Det kliade här riktigt mycket i köpknappen, framförallt kring att ta en s.k. ”bevakningspost” i bolagen, något som jag dock höll mig undan från. När jag sedan försökte sätta mig in i bolagen på djupet insåg jag att bolagen var för komplexa för att sätta mig in i på djupet – i synnerhet Edgeware som jag förstod att jag aldrig skulle våga dubblera min size i vid ett eventuellt 50 procentigt tapp i aktiekursen. Min förbättring i att kunna stå emot liknande case har varit en viktig del i mitt försök i att utvecklas som investerare.

Även mitt minskade antal bevakningsposter under året ser jag som en framgång. Detta har gjort att jag haft färre positioner med nästan obetydlig påverkan på portföljens utveckling. Här försöker jag jobba utifrån att antingen läsa på mer, för att ha conviction att ta en hyggligt stor position, eller sälja innehavet. Detta förhållningssätt har också gjort att jag begränsat antalet bolag som jag bevakar och således även förbättrat mitt fokus.

Göra mer av
Det jag ser att jag vill förstärka under 2019 är att öka sizen i mina köp/sälj när jag känner att kursen är nära att vara fullvärderad eller nära en worst case-värdering. Idag köper jag eller säljer jag ofta nära dessa punkter men då jag ofta använder en för liten size ger detta en mycket liten påverkan. Istället kan jag tycka att jag mina avslut i dessa punkter snarare fungerar som en egoboost för att jag lyckats tajma toppen/botten.
 

Utvecklingspunkter

Jag tenderar fortfarande att dras med i duktiga investerares investeringar
Även om jag känner att jag har utvecklats på många punkter i mitt investerande så inser jag konstant att det fortfarande finns väldigt mycket att bli bättre på.

Ett sådant område är att stå emot case som någon duktig investerare investerat i, men som jag egentligen inte lockas av. Ett sådant case i år, som svidit en hel del, är LeoVegas. Jag förstod caset helt och hållet, men det var något som ändå inte lockade mig fullt ut. Det kan ha varit att jag inte gillar rena nätcasino-operatörer ur ett etiskt perspektiv eller att jag inte fullt ut hade conviction för hur Leo i längden skulle vara så himla mycket mer effektiva i sin marknadsföring än andra för att på så sätt uppnå högre marginaler med samma tillväxt alternativt samma marginaler men högre tillväxt gentemot peers. Förmodligen var det en combo av dessa.

Även om jag inte har något uttalat mål med att ”investera etiskt” eller något dylikt så tror jag ändå att den etiska aspekten spelade en viktig roll här i mitt agerande. Jag har under hela året legat överviktad mot iGaming som helhet, vilket jag dock inte upplevt varit svårt på ett moraliskt plan. Och min investering i Cherry, som jag hade stor conviction i, var inte alls lika svår moraliskt som den i Leo eftersom Cherry ändå bestod av i princip hela värdekedjan (där i och för sig en stor del av värdet låg i operatörsdelen).

Oavsett vad det berodde på så uppnådde jag inte alls den grad av övertygelse som krävs för att kunna agera ”rationellt”. Rent resultatmässigt ledde mitt tvivel till ett bättre resultat än vad som hade kunnat vara fallet, men detta ser jag som ren och skär tur och inget annat. Processen var felaktig men resultatet blev bättre än vad det kunde ha blivit

Nedan illustrerar jag mitt tveksamma agerande.


Svag conviction leder till ett tafatt agerande. Ett nyårslöfte (nåja) är att inte investera i bolag där jag saknar conviction 

Som synes ovan gjorde det till slut för ”ont” för att fortsätta köpa, vilket gjorde att jag till slut stack ner huvudet i sanden och hoppades att de duktiga investerare jag följde skulle få rätt i sina analyser. Riktigt svagt agerande av mig här – men det är å andra sidan från sådana här misstag som man kan lära sig och bli bättre.

Jag blir ofta för positivt inställd till en aktie som jag börjat analysera på djupet
Ett annat utvecklingsområde är att jag ofta ser mer möjligheter än hot kopplat till de bolag som jag analyserat och sedan investerat i. Detta gäller i synnerhet när jag investerat i ett bolag, men även i de bolag som jag lagt ned mycket tid på att analysera. Likt i caset när jag inte vill sälja hela min position i ett bolag som jag lärt känna på djupet och kan utan och innan, så tycker jag att det är svårt att bortse från all tid som jag lagt ner på att analysera bolaget. Dessutom är jag i mitt vardagliga beteende mycket positiv av mig – något som i många sammanhang är en styrka men som i investeringssammanhang behöver dämpas och något som jag oavsett behöver ha i åtanke när jag analyserar ett case.

Ett resultat av min ibland överdrivna positivitet är min övervikt i Protector tidigare i år trots att bruttoskadeprocenten under lång tid trendat åt fel håll och legat på en icke hållbar nivå. Detta vore egentligen inte problematiskt ifall marknaden hade gett en rejäl riskpremie för detta, vilket dock inte var fallet vid analystillfället då aktien stod 50% över dagens nivå.

Sättet jag försöker motverka dessa tendenser är att uppmana andra investerare att ”slå hål” på mina case – något som jag hittills anser fungera väldigt bra.

Att sluta med

Likt att det finns saker som jag bör göra ännu mer av finns det även saker jag bör sluta med. En sådan sak gäller är att investera i bolag inom modebranschen. Detta har jag fått erfara efter att ha investerat i smyckesjätten Pandora där jag länge ansåg att bolaget visade upp helt ok försäljningssiffror men där aktien totalt havererat och jag sedan inte vågat öka då jag känt en alltför stor osäkerhet kring i vilken riktning modevindarna kommer att blåsa. Jag anser alltså inte att själva analysen var felaktig, men att branschen i sig gör det extra svårt att behålla conviction i svårare tider.


Sådär – där har vi 2018 års reflektioner kring mitt agerande på börsen under året.

Med det så vill jag önska er alla ett gott nytt år och ett stort lycka till år 2019 med era investeringar!